Gamla Riksdagshuset har en lång och sammansatt historia med byggnadsdelar från 1200-, 1600-, 1700-, 1800- och 1900-talet. Under byggnadens norra del finns källarvalv från franciskanerklostret som anlades redan på 1200-talet. Efter att ha fungerat som riksdagshus mellan 1835–1905 byggdes det sedan om till förvaltningslokaler.

1995 gick Statens fastighetsverk ut med en offentlig upphandling gällande och total upprustning och ombyggnad av gamla Riksdagshuset. White fick uppdraget tack vare lång erfarenhet av större ombyggnationer av just historiska fastigheter.

Whites projektgrupp fokuserade på att behålla fastighetens grundstruktur och karaktären av byggnadsminne. Eftersom huset skulle byggas om till moderna och flexibla kontorslokaler valde man att dela in det i olika hyresgästenheter. En av utmaningarna var att byta ut tekniska system och förbättra tillgängligheten, utan att störa eller inkräkta på fastighetens karaktär. Lösningen blev bland annat att smyga in hissar och ramper samt utforma ventilationssystem med mindre kanaldimensioner.

Samtliga materialval gjordes med stor hänsyn till miljön. White valde att genomgående använda traditionella och naturliga material med låga emissioner, som klinker, kakel, trä och linoleum. Själva ombyggnaden genomfördes mellan 1996 och 1998 med kvarboende hyresgäster. Bygghandlingsprojekteringen utfördes under pågående bygge med Whites systemhandlingar och byggnadsprogram som underlag.